Känns så konstigt. Det är ju liksom första gången i livet jag trivs med ett jobb / sysselsättning, kallade va ni vill. Hatade varje morgon när jag skulle till skolan när jag var liten, alla praktikplatser jag vantrivdes på. Folket va snälla men allt annat....mådde jag dåligt av. Hittade inget jag kände för.

Flyttade ner hit till Skåne. Fick vänner (även om vi inte umgås direkt - men liksom jämfört med i Göteborg så är dom här nere tusen gånger mer värda namnet vänner än dom där uppe) & snälla kollegor. Jobbet jag hade här gillade jag inte men kollegorna gilla jag & dom verkade gilla mig.

Ni är jag dock själv men det gör verkligen ingenting. Även om jag inte har folk runt i kring mig som jag gillar så är det otroligt skönt att slippa folk som man riskerar att inte klicka med som slutar i kaos. Vilket har hänt förr.

 

Vet inte va jag vill med detta inlägget egentligen. Har inte så mycket att skriva.

 

Förresten, lite onödigt kanske men när det väl kommer nån som vill ha en tavla hos mig så tänkte jag att dom skulle få en sån här:

 

Har tydligen också en del ovanlig smak när det gäller böcker. Slutade att gå till Akademibokhandeln här (bor nära en) eftersom dom aldrig har dom böckerna jag vill läsa. Knappt dom finns på bokus liksom. Haha. Nej men ibland händer det att boken kommer från förlaget BoD & då trycker dom den efter efterfrågan typ....om den är slut eller så. Det är var dom säger i alla fall när dom inte har den.