Senaste bilden jag gjort till tidningen. Om frihet.

 

Fick ett mail idag att min SIUS ska sluta. Blir så trött. Detta är fanimig 3 som byter jobb. Känns som att det är ett jobb som ingen lyckas med / vill jobba med.

Hon har inte lyckats hitta nåt till mig. Får fråga runt MEN det känns så jävla hopplöst när inte ens hon kan fixa nåt så varför skulle jag lyckas? Eftersom folk ser problem med permobilen. Bla.

Känns så hopplöst, känner sig inte välkommen i detta arbetsliv.

 

Blir bara irriterad på folk som säger att plugga är ju ett alt. Det är ju stört att jag måste välja bland det eftersom ingen vill ha mig. & jag vet. Plugga kan hjälpa till om man har nåt form av utbildning. Men med tanke på va orsaken till att arbetsplatser säger nej är det inte anledningen om man säger så. Skyller på otillgänglighet. Plus jag har en liten utbildning inom grafisk design men atar att det inte räcker.

 

Tycker jag har sagt en del saker jag vill göra men känns som att det också är "fel".

 

Hade varit kul att "jobba" med videos/Youtube men enligt vissa är det ju bara en hobby o lek o allt va folk säger. Ja det tar tid sånt det med. Men jag vet ju inte ens det hur man "lyckas" Ja, jag ska börja filma en grej snart & se om jag lyckas med det.

 

Vet att denna känsla inte beror på arbetslösheten för den har jag haft hela jävla livet.

Varför känns det som en evighet sen när man gjorde en grej t ex träffa vän - som ett fucking halvår sen när det knappt har gått en vecka?