Ja, jag vet det va längesen men livet går upp & ner hela tiden. Har ju inte fått diagnosen Borderline på papper men när jag läser om det så är det såååå på pricken igenkänning.

Mår inte bra. Mår inte dåligt. Mår....vet inte hur jag mår. 

 

Rädd för vänskapsrelationer. Om ni inte läst min bok så gör det. Där beskriver jag svårigheterna med allt.

 

Stör mig att jag känner mig hyper ibland när jag pratar sen tre minuter senare försvinner jag i mig själv igen.

 

När jag vill berätta eller förklara nåt (t ex för en vän) så klarar jag knappt av att vänta. Visst man kan smsa men ibland vill man säga det face to face...ses NU!!!!!! Å när det inte går blir det kaos & känns som att hjärtat går sönder, sprängs inombords.