Förlåt för depp inlägg såhär innan jul men denna dagen kommer alltid va tung.

6 år sen jag fick hålla dig i handen för sista gången. 💔 va vad det för speciellt band vi hade som nu va så stark. ❤️ mamma sa det. När vi kom en dag hade du en dålig dag o jag kände knappt igen dig. Du mumlade konstant o man fick ingen kontakt med dig. Jag drog ut ur rummet för jag började storgråta. En personal kom o frågade om det hade hänt nåt. Mamma sa: "Det är känsligt med mormor" Bilderna här hade du en bra dag o du sjöng lite till o med. Nynna. Rörde min hand upp o ner. Skulle flytta över till soffan men du höll stenhårt. Du gillade M jättemycket o sa på den värmländska: "Dä där ä en bra pöjk den där M". Även om du inte såg honom med ögonen. Du sa nåt vacker till honom: "Jag ser dig inte men jag känner att du är fin" Du blev dålig när jag satt o gjorde tatueringen o jag skoja o sa: "Alla dör vi nån gång så jag vill ha ett minne höhöhö" Det jag inte visste då var att under dom timmarna jag satt o fick den gjort blev du dålig. Dagen efter kl: 06.55 tog du ditt sista andetag. Jag vill träffa dig igen på andra sidan. Men jag vet inte va jag ska tro. Men jag vill träffas igen så mycket så hjärtat går sönder.