Hänt en del, eller ja, känns så när man inte kan hantera känslor.

Kameran åkt i golvet - köpte en ny men segt ändå.

Jag ramlade i duschen för några v sen. Tur att M va hemma när det hände, för jag hade inte larmet på mig. (o ja jag har larmet på mig när jag är ensam)

M tryckte på larmet som dessutom inte funkade. Så det hade inte hjälpt om jag hade haft det på mig på armen. M fick hämta min telefon medan jag låg där så jag kunde ringa, dom sa att dom hade problem i Skåne runt där jag bor med larmet. Anledningen - ingen aning varför. Hur som helst jag sa att jag hade ramlat i duschen. Dom frågade om jag hade skadat mig typ om jag slagit i huvudet ett blödde nånstans men som tur var gled jag ner så jag slog mig inte. Låg där som kändes som en evighet. M pratade mig lite medan vi vänta. Det kom till slut två personer. Kvinnor som tur var. Tillräckligt förnedrande att va naken inför främmande människor. Hjälpte mig upp till rullstolen. Sen gick dom. Jobbigt med vän också som jag tror jag har förlorat. Nåt har hänt men jag får inte veta nåt. Inte ens om jag gjort nåt. Inte ett enda ord från människan.

Jobbigt med andra, privata saker som har hänt. 

Kan man va sliten i själen? I så fall är jag det till 200%. Om jag hade haft ett jobb under denna tiden så hade jag inte orkat gå dit. Känns verkligen som att jag är sliten i själen eftersom jag absolut inte kan hantera känslor.

Va hos psykologen första gången ju som jag skrev sist. Hon var känslokall men det var ju första mötet men ändå. Är orolig. Fattar inte varför jag har fått Borderline med tanke på va det innebär för känslokaos man jag har o som det beskrivs om Borderline.

Ska ha tel möte med läkare om medicin om några veckor om medicinerna. Ändra? Höja? Vet inte.

Vet ingenting. Inombordskaos.

Hittade ett massageställe i närheten. Gick dit. Kille naturligt vis. Lite jobbigt med han brydde sig inte - det är ju hans jobb. Bara jag som hatar min kropp.

Han sa att jag var stel. Ska dit på torsdag igen.