I onsdags va min arbetsterapeut här hemma. Ville att hon skulle komma & kolla på handtaget vid toan här hemma. Dom som var så totalt meningslösa för mig för jag är ju den 1%arn som dom inte funkar på. Så hon skruvade av dom där svarta breda sakerna som sitter på. Som det såg ut förut stog jag med röven uppe & ryggen böjd, fått ont i ryggen p.g.a det. Plus att eftersom jag inte kunnat stå rakt med kroppen så har det varit svårt att få på sig byxorna. Nu kan jag stå en aning mer rakare. Ska bara sätta en stop någonstans så jag inte kan/råkar fälla upp handtaget & som eventuellt kan göra att jag tappar balansen. Sen så ska jag få en likadan stång som jag har i hallen - in till sovrummet vid sängen. Samma sak där, när jag tar på mig kläder på morgonen så står jag inte rakt. Om jag har en sådan så står jag hur rakt som helst. Jag har en sådan i hallen när jag ska flytta mig från rullstolen till permobilen. Kan liksom inte stå i hallen & dra upp byxorna liksom. Har gjort det många gånger & några gånger har M kommit. Inte för att dörren kan öppnas av vem som helst & jag bryr mig inte ett skit att M ser mig men det känns lite sjukt att så i hallen varje jävla dag i stort sätt. Och om jag nu kommer ha gäster, vän som kommer och hälsar på vill jag inte efter ett toabesök gå ut halvnaken & dra upp byxorna ORDENTLIGT där i hallen. Det klart att jag kan sätta på mig kläderna igen på toan men det blir aldrig bra & efter ett tag får jag extremt ont i ryggen om byxorna / framförallt strumpbyxorna krånglar.

 

Jag har den onödiga namnsdagen idag som jag aldrig kommer förstå mig på vad det är för jävla vits med namnsdagar överhuvudtaget. Mamma tog fel & sa grattis igår & jag svarade:

"Tack men jag heter varken Algot eller Vilgot" Men det som betyder något är att Harri Mänty som var med i kent fyller 44 år IDAG. I & för sig lite halvcoolt. & om du frågade mig om vad jag tyckte om det när jag var tonåring så hur jävla coolt som helst!