Ja, det är precis det jag har varit. Noll tanke på bloggen. Noll ord som vill komma ut men ändå finns dom där & till slut exploderar jag i tårar.

Varit på praktiken som vanligt varje dag nu. Trivs men ändå vill jag inte vara där för evigt.

Vet inte hur jag ska vara med eller mot de andra. Går på nålar hela tiden. En frågade mig igår om hon hade gjort mig något. Eller om de hade gjort mig något. Då undrar jag i stället vad är det jag har gjort som får dom att tro att dom har gjort något? Jag. Vet. Inte. Hur. Jag. Ska. Vara. Går på nålar hela tiden.

Det blev lite för mycket igår med tankarna plus det hon sa. Jag drog mig undan efter vi hade fikat & det fanns inte så mycket att göra. En som jobbar där kom in & började prata med mig & jag började gråta. Har ju så himla svårt med att sätta ord på känslorna där & då. Det är bara 2 arbetsdagar kvar tills jag får "semester".

 

För 2 veckor sen fick jag äntligen träffa P. Minns tillbaka. Han anar inte vad han betyder för mig & än en gång så kan jag inte förklara varför han betyder så mycket. Kommer alltid att sakna honom. Som sagt varför kan jag inte vara på.

 

Läser ju en del så det blir inte så mycket med bloggen just nu. Men det är väl ingen som läser den längre antar jag. Måste försöka för detta är ju min dagbok på sätt & vis.

 

Skrev en del för ett tag sen också i boken. Min bok. Ytterligare ett kapitel. Men vill ändå att det snart ska bli klar.