Nu träffade jag kurator som jag berättade om att jag skulle träffa.

Sa första gången jag träffade henne när hon frågade vad jag ville prata med henne om. Jag sa att först vill jag ha hjälp med det fysiska eller jag menar det praktiska - läkare framför allt. En fast.

Sen när det har löst sig. Allt det praktiska så kan hon få komma in i min underliga värld i mitt huvud, hjärta & själ.

 

Äntligen verkar det hålla på att lösa sig med en "fast" läkare här (så som jag hade i Göteborg)

Hon skickade ett läkarutlåtande som jag äntligen hade fått utskrivet. Visserligen är det "gammalt" men det hoppas vi går bra ändå. Typ från 2011. Eller jag vet inte exakt. Hur som helst så hoppas jag att dom går med på det men det trodde kuratorn & så sa hon att JAG vill & SKA bli kallad till Capio. Inte att jag ska behöva ringa dom & hålla koll på mina medzzz - pallar inte - tar energi & nervositet & oro. Så vääääääänta & vääääääänta.

Det som hela livet går ut på känns det som - ibland...

 

När jag skulle åka taxi dit så klantade sig taxigubbe.

Han brukar jämt fråga mina sista siffror i mitt person nummer - istället för att ta mitt kort & dra det. Det är lite olika. Sen betalar jag med mitt visa-kort. & ibland säger han "dina siffror" & då har det alltid betytt mina sista 4 i mitt personnummer - vilket han sa idag & jag sa dom MEN jag såg inte & han sa inte att han höll på med mitt visa kort. Vilket va klantigt av mig att jag inte bad han att jag skulle slå in min kod - dumma mig. Men men...hur som helst så sa jag mina 4 sista siffror i mitt personnr. & då sa han igen. & jag sa igen. & det gick ju inte naturligtvis eftersom var mitt kortnr han egentligen ville ha & när det var 1 chans (hoppas jag) kvar så sa jag:

& då sa jag: "men du får ju säga att du menar kortkoden då!!"

Det gick men då betyder inte det att det är spärrat va? Eftersom det gick att betala med det sista chansen?

Får gå till Ica & testa i morrn.....eller nåt.

Jävla taxichaufför.

Men allt kanske va mitt fel...