♪Söndag♪
10.49
Mamma & pappa var här över dagen igår. Satt ute mest. Även om dom inte är i riskgruppen så är dom rädda tydligen. När ska denna skiten försvinna? Jag vill kramas. Sen förstår jag inte om man nu träffas familjen & så, man känner ju varann & om man känner sig frisk. What's the fucking problem? Visst jag förstår att man är rädd & orolig men ändå.
Vi satt på ett café (inte mycket folk alls & vi satt ute) & åt glass. Då kom min vän E's fru S
& deras barn förbi. Visade sig att E jobbade & vi bor rätt nära den affären. Så vi gick dit. Han hade en kund som tydligen behövde hjälp länge så vi fick vänta EXTREMT länge. Zzzzz.
E ville skita i restriktionerna & ville kramas, det ville jag också & det gjorde vi. Men mamma & pappa ville inte.
Mamma & jag satt med frågor från någon Anna på Boktugg. Ni kan se mina intervjuer jag varit med i, i förra inlägget. Jag lade till den igår. Läs dom gärna.
Jag förstår precis va du menar ;( sjukdommen förstör så mycket att man inte kan vara nära någon eller så..man kan umgås men knappt kramas, de gör för ont då man träffar nära å kära liksom