❄️ Omröstning ❄️
Elin 37 år️ 𝄞 26 juni 𝄞 88a
Jag var 25 år när jag började blogga på riktigt alltså när jag börja med denna blogg. Bor i Skåne med min man M. Har ett rörelsehinder (eller vad man nu ska säga utan att folk ska få grova & fula fördomar som inte stämmer) sen födseln. Jag kommer aldrig kunna acceptera hur min Verklighet blev den söndagen i juni 88. Mått psykiskt dåligt sen jag kan minnas men höll det länge för mig själv. Jag har skrivit en självbiografi som heter: Genomskinlig grå Kom ut 2020. Nytryck 2024 Den finns på Adlibris , Bokus & Akademibokhandeln.
Bokens baksidetext: Jag skriker men ingen hör mig, för det kommer inte något ljud ut ur min mun. Jag hittade inga ord. Det fanns inga ord för de känslor jag hade inom mig. Jag kunde inte acceptera hur en människas liv kunde förändras från livets första andetag. Jag fastnade inuti den som hatade sig själv, som hatade allt i livet. Jag var den som var inne i mörkret, men som tog sig ut ur det. I en omgivning som fick mig att känna mig annorlunda, konstig, besvärlig, udda kunde jag inte acceptera den jag blev. Livet får mig att gå sönder av sorg, ilska och en känsla av meningslöshet ibland. Även om det är svårt, så försöker jag göra allt jag kan för att livet ska vara mer värt att leva.
Bok-instagram
Vanlig-instagram
soclosedecember@gmail.com
Bloglovin'
Follow
♬ Konserter med andra band
♪ kent konserter
♫ Låtlistorna på mina kentkonserter
♬ Mia Skäringer live / bio
Bloggextra.se
Jag var 25 år när jag började blogga på riktigt alltså när jag börja med denna blogg. Bor i Skåne med min man M. Har ett rörelsehinder (eller vad man nu ska säga utan att folk ska få grova & fula fördomar som inte stämmer) sen födseln. Jag kommer aldrig kunna acceptera hur min Verklighet blev den söndagen i juni 88. Mått psykiskt dåligt sen jag kan minnas men höll det länge för mig själv. Jag har skrivit en självbiografi som heter: Genomskinlig grå Kom ut 2020. Nytryck 2024 Den finns på Adlibris , Bokus & Akademibokhandeln.
Bokens baksidetext: Jag skriker men ingen hör mig, för det kommer inte något ljud ut ur min mun. Jag hittade inga ord. Det fanns inga ord för de känslor jag hade inom mig. Jag kunde inte acceptera hur en människas liv kunde förändras från livets första andetag. Jag fastnade inuti den som hatade sig själv, som hatade allt i livet. Jag var den som var inne i mörkret, men som tog sig ut ur det. I en omgivning som fick mig att känna mig annorlunda, konstig, besvärlig, udda kunde jag inte acceptera den jag blev. Livet får mig att gå sönder av sorg, ilska och en känsla av meningslöshet ibland. Även om det är svårt, så försöker jag göra allt jag kan för att livet ska vara mer värt att leva.
Bloggextra.se