Du höll min man i handen när vi hälsade på & du sa till M:

Tyckte det var det finaste mormor hade sagt.

 

Jag kommer ihåg när jag ringde mamma & hon var hos dig. Jag fick prata med dig & du var mer pratglad idag. Du kunde säga flera meningar. Du hann före med att säga: "Jag älskar dig " & jag började gråta när vi hade lagt på. Gråter lite nu när jag skrev detta märker jag.

 

Jag minns den dag M fria & det var dig jag ringde först. Inte mamma. Inte pappa. Inte syster. Jag hade bara dig i tanken då. Du blev glad & jag hörde på dig att förstod. Jag hoppades det i alla fall.

 

Jag kommer ihåg att bara dröja 12 timmar emellan min tatuering till minne av dig & din bortgång. Det var så läskigt. Medan jag blev tatuerad blev du väldigt dålig & alla visste förutom jag att det var nära då.

Jag hade sagt till några att jag ville ha hennes datum också nån gång för jag sa: "Ja, vi alla kommer ju dö någon gång - även om man inte vill att nån ska dö " men jag hade ju ingen aning att det skulle dröja så kort emellan. Jag tatuerade in texten & datumen 2 månader efter.

 

Jag kommer ihåg när du fyllde år & jag kommer ihåg den dag du tog ditt sista andetag.

& jag kommer ihåg sista gången vi sågs. 

 

Det kommer aldrig att sluta göra ont. Jag vill ha dig tillbaka fast jag vet att det är omöjligt.

Vill höra din röst igen.

Jag vill hålla din hand igen.

Jag vill säga jag älskar dig igen.