Jag fattar verkligen inte varför jag känner såhär varje år vid den här tiden. Det började typ igår. Ingen ångestattack men ångest. Den årliga sommarångesten. Förra året var helt okej för då var det bara så mycket bröllop i huvudet. Vill kunna förklara hur det känns på riktigt men jag vet inte hur. Ingen kommer förstå Eftersom att jag har fått den i hur många år som helst så....nej, det är ingen jävla 30-årskris. Jag nästan längtar att bli firad. Mamma fråga mig om jag ville blir firad & vart & jag sa att jag ville bli det. Det ända som kanske tar emot att fylla 30 är att jag inte kan säga till mormor att jag fyller 30. Det göra förbannat ont att jag inte fick berätta det för henne. Egoist tänker säkert många nu. Mormor var trött. Den 20 januari 2018 var det hennes tur att lämna livet. MEN FUCKING ÄNDÅ.