Det är min & min mormors hand. Tanken har funnits där ett tag men fick tiden igår.

Jag ville ha ett minne av henne på mig för...ni vet...

Även om man inte vill att andra nära & kära ska dö så kommer vi alla att dö någon dag. När jag kom hem igår sa Marcus att det inte var helt som det ska med mormor. Han sa att hon lever men det kan vara nära.

Jag började gråta. Sen i morse kl: 06.55 tog hon sitt sista andetag.

Jag bara skrek rakt ut att det är mitt fel. För det känns som att jag hade förberett. Vilket inte är sant.

Kan inte lova att jag inte tänker tatuera in datumen. Förlåt.