Redan gått ett år. Känns inte så eller så är det precis det det gör. Tänk att "lilla" jag gifte mig för ett år sen idag. Nu hade vi ätit middag & dansade säkert. Jag stortjöt när kusin L sjöng i kyrkan & jag storgrät när Syster sjöng på festen. Jag som hade sagt att jag trodde att M skulle vara den som grät mest. Den får jag äta upp resten av livet. & sen S berättade att hon hade träffat en kille. Så glad för hennes skull.