Hänt en del sen sist...

Var ju på min 21:e kent konsert i onsdags. Här i Skåne. Det var på ett väldigt litet stället.

Vi ställde oss vid scenen precis. Men det var några tjejer som trängde sig före, även om jag var där först. Bad lite snällt att dom skulle flytta på sig & dom ignorera mig totalt. Sen var det en man som stog bredvid mig som knacka på deras ryggar & då skakade dom iskallt på huvudet. Mannen bara skakade på huvudet & sa -

jävla stil hörrni. Men dom brydde sig inte ett jävla piss.

Jävla skit att dom jävlarna fick en sak av Jocke som han slängde ut. Om jag hade stått där så hade jag fått den.

Men det va inte jag störde mig mest på - det var att dom tjejerna var verkligen elaka på det sättet dom uppförde sig på. Bad ju dom snällt & flytta på sig ett enda jävla steg åt vänster. Är det så mycket begärt?

Kunde inte hjälpa att - i tanken - önska dom där tjejerna ett öde värre än döden.

Att dom råkar ut för en olycka & får ett liv i rullstol så får dom se hur jävla kul det är. Idioter.

Vi gick till slut upp på en "balkong" å där såg jag men jag ville ju va nära. Det har jag aldrig varit på en kent konsert. Inte tillräckligt nära.

Annars var det väldigt bra.

Men jag blev så jävla ledsen när det hände. Jag hade lust att skrika. Jag va så arg & frustrerad & förbannad.

Skrika: "JAG HAR JU FÖR FAN INTE VALT DET HÄR LIVET!!"

Åkte till Göteborg i fredags för att träffa fina S. Det va ROLIGT!! ♥ Finis!

Mycket skratt men lite allvar men mest flum & skratt.

Har saknat dig!!!

 

Nu är jag orolig - började att gråta igår när jag kom hem till Marcus för han ska opereras. Jag vill vara stark. Vill vara där för honom. Men istället grät jag - för att jag är orolig. Även om han har gjort den operationen några gånger så har jag aldrig upplevt den med honom. & den är inte farlig men ingen kul sak.

Jag vill vara stark & finnas där men i stället gråter jag för att jag är så sjukligt orolig. Men han vet ju hur det funkar. Det är inte kul men måste tyvärr göras om var 3 (eller nåt) år. & han vet att det blir bra. När han slipper ha ont när det väl slutar att göra ont.

Ska göra allt jag kan för att va där hos honom. Hoppas att närhet & kramar "räcker"

Tror att jag är bara orolig. Att jag vill inte att min M ska må dåligt eller ha ont.

Men som han så är det inte sista gången han ska göra det.

Tyvärr. Men det går ju över. Efter ett tag...vad nu ett tag betyder...

 

Btw så har jag slutat engelskan. Jag hoppade av. Jag pallade inte ta mer skit ifrån läraren. Hejdå. F*** o** för att hon har behandlat mig som skit.