Jag gick nästan 3 minuter sist.

 

Har gjort uppgiften. Tänkte skriva ner. Ni kanske inte pallar läsa men...Du mamma sa att du kanske får undervisningstips

Kom ihåg att vi fick bara några minuter på oss så vissa kanske låter ofärdiga vilket dom är men som sagt, då gick det på tid.

1. Vinter (klädesplagg)

2. Osynligheten (sjukdom)

3. Du & jag (middag av något slag)

4. Besöket (oväntat besök)

5. Bröllopet (byggnad)

6. Lyckan (komplication med vädret)

7. Rädslan som alltid är där (förälskelse)

8. Staden (?)

9. Längtan (mössa)

Jag blev glad när jag såg snö falla utanför fönstret. Jag ville gå ut. Jag hittade inte min mössa när jag letade efter den. En stickad grå mössa med en boll mitt på huvudet. Jag letade överallt. I soffan. Under soffan. Överallt hemma hos mig. Jag ville inte ens ersätta den. Min favorit mössa. Jag gick ut ändå men jag frös. Jag gick runt min stuga och letade. Bakom ett träd, bakom hörnet på huset. Fanns inte. Jag frös, jag gav upp letandet. Jag gick in igen. Väl inne i vardagsrummet på en stol hängde den. Någon hade varit där. Där var den inte när jag var i vardagsrummet senast.

 

4. Besöket
Satt hemma ensam. Zappade på tv. Inget bra, inget hände. Hon hade inga kompisar. Hon kunde inte smsa någon. Ingen ville vara hennes vän. Hon satt i soffan när det ringde på hennes telefon. Vem kan det vara. Det fanns inget nummer och se. Hon svarade inte. Efter någon minut ringde det igen. Hon svarade. Ingen där. Efter någon timme ringde igen. Rösten sa Hej, det är Anderas. Hon blev stum. Du hade ju sagt upp bekantskapen med mig, tänkte jag. Han ville komma över. Jag var tveksam. Vi skildes åt som ovänner sist. En halvtimme senare ringde det på dörren. Det var han. Jag ville prata med honom. Undra varför han lekte med mig. Njuter han av det? Du var inte samma person som jag lärde känna för 3 år sen. Du sårade mig. Du är elak. Sluta såra mig.

 

5. Bröllopet
Kyrkan var lagom stor. Högt i tak och många bänkar. Bänkrader som var fulla med folk. Våra vänner. Våra familjer. Jag fattar inte att det som precis händer händer just nu är sant. Jag sitter i en vit klänning. Har blommor i håret som någon har satt upp en knut åt mig. Han står där borta. Vid prästen och han är så vacker. Mannen som kommer bli min på riktigt. Går fram långsamt. Jag ser alla gäster men vågar inte titta ordentligt. Kommer närmare min blivande man. Jag ser en tårar falla från hans ögon. Han är så fin där han står. Alla med tårar i ögonen. Prästen frågar honom Tager du Elin? Han tittar på mig. Han säger jag. Tårar ner för mina kinder.

 

6. Lyckan
Jag satt i en bil in till stan där jag hade bestämt träff med en vän. Det hade regnat hela dagen och åskat. Det fortsatte lite på morgonen. Jag såg henne när jag hade gått ur bilen. Lika vacker som vanligt. Lika glad som alltid. Kramades hårt en stund. Jag kände en doft som var bara hennes. Om jag känner den någon annanstans så kommer jag tänka & längta tillbaks. Vi gick & satte oss på ett kafé lite längre bort. Vi satt ute. Hon var fin. Jag hade saknat henne så. Vi satt där ett bra tag. Solen kom precis fram. Värmen kom som ett slag. Det blev otroligt varmt. Jag tål inte värmen. Jag får svårt för att andas. Jag ville bort därifrån. Men jag ville inte ifrån hon som sitter mittemot mig. Jag ville vara kvar där med henne och prata. Skrattade sådär så det känns att det verkligen är äkta. Lyckan att vara där med henne.

 

7. Rädslan som alltid är där
Han är min. Förstå det nu. Minns när du kom till mig första gången. Jag var livrädd. Rädd för att bli kär. Rädd för att bli lämnad. Rädd för att bli sårad. Han fortsatte och komma varje helg. Hur länge kommer han leka med mig? Jag trodde hela tiden att han en dag skulle lämna mig. Lekt färdigt. Rädd hela tiden. Vi blev kära i varann. Ändå var jag beredd på att inte lägga så mycket energi på det. Ingen idé. Det blev vi på riktigt. Vi har varit tillsammans länge nu. Rädslan är inte lika påträngande längre. Ändå så finns den där långt inne men ändå så tydlig när den väl kommer fram.

 

8. Staden
Det såg så mjukt ut. Alla hus var gula och inte alls kantiga. Solen sken och det var jättevarmt. Trettio grader minst. Inne i staden såg jag massor av folk som hade jeans på sig och en tjock tröja. Jag förstod inte hur folk kunde gå ut klädda sådär. Dem bor i landet och är vana med värmen men ändå. Allt gick i beige kändes det som. En kille som hade hand om vattenskotrar ville att jag skulle upp på en sån med honom. Jag sa nej men han slutade inte. Hell no! sa jag och skratta. Då slutade han tjata. På nätterna kunde man andas. Lättnat. Jag älskar nätter på sommaren.

 

9. Längtan
Han och jag stod där på perongen. Tåget skulle gå om en halvtimme. Vi stod där och frös. Han frös mer än jag så han fick låna min mössa. Han höll om mig hårt, värmde oss mot varann i kylan. Du skulle snart åka. Jag skulle stanna. Jag ville int lämna dig. Tåget kom in på perongen. Du gav tillbaka min mössa. Du sprang upp på tåget, stod där och tittade på mig. Jag visste inte om det var sista gången jag skulle få se dig. Tåget rullade iväg. Jag tog mössan och andades in din doft. Den doftade som du. Saknar dig redan.

 

10. Väntan på vännen
Jag satt inne i lägenheten. Jag ville att tiden skulle gå fort men det gör den inte. Kollar på klockan. Den är 22.00. Han är sen. Bara det inte har hänt honom något. Varför tänker man alltid det värsta. Kollar ut igenom fönstret, ser han äntligen komma uppför backen. Om några sekunder kommer han ringa på dörren. Mitt hjärta slår. Jag öppnar dörren och känner mig väldigt nervös. Han stod där. I min lägenhet. Efter alla kvällar och nätter av skypande stod han där. Han som jag började bli kär i. Det kändes helt naturligt när han var här äntligen. Enkel och prata med. Ändå var jag livrädd för att göra fel, göra något som får honom och sticka och aldrig mer komma tillbaka. Det var jobbigt när han skulle hem igen. Trodde aldrig att det skulle bli så bra som det blev. Jag blev hans. Han blev min. Du och jag blev äntligen vi.